slimslender

Känns konstigt att skriva här, som om det är rost under tangenterna. Allt jag ville säga är att jag kör på Funbeat framöver, mindre skrivande och mer tränande är tanken.

Må väl 

Tar det lugnt med träningen nu. Halsen krånglar lite och jag har en miljon saker att göra. Träningen få vänta lite, kanske kanske en tur till helgen om det halsonda ger med sig. Vill inte gärna springa med ont i halsen. Just nu lite av "on hold" både på träning och bloggning. Jag återkommer inom kort....

Tiden rinner iväg och jag kände att jag måste ut en sväng idag. Passade på på morgonen direkt efter frukost eftersom jag stannar hemma och jobbar idag.

Morgonen är fin, en lät rodnad på himlen och ett svagt sken letade sig ner mellan molnen. Hög och skön luft och det blir magelungen igen, denna gång runt fagersjöhållet.



Startar i senvanligt kryptempo och har som enda vy pulsen som visar mig att maffe är nöjd. Tar mig ner till magelungen och sedan runt förbi höghusen i Fagersjö, in på "gula leden" och där i vattnet ligger dom. 15 svanar, tyvärr för långt borta för att fastna på bild. Jag tar av in i skogen och följer viken över berg och spänger (flera spångar, heter det så?)  Det är gott om vatten i skogen och helt plötsligt förvandlar sig en spång till en flytbrygga och jag stannar till och undrar om jag vågar. Jag tar språnget och slurp så försvinner fötterna och jag blir rejält blöt, jag hojtar till men fortsätter lite kanande över spången över till fast mark. Skrattande fortsätter så turen med kluckande dojjor in i skogen sus.



Vid bro passeringen vid farstanäset kommer en av svanarna flygande i majestät precis över skallen på mig och jag hör svanen skria och vingarnas slag, så häftigt på så nära håll. Skorna kluckar vidare ända hem där jag får kasta mig över datorn för att hinna med dagens kneg. Tack naturen för idag. Det var häääärligt.

Sträcka 9.2
Puls 134
pace 7.34

Det börjar bli svårt att hitta på något att skriva om dessa maffepass, som är sådär vanliga, men ändå helt ok.

Igår, Fredag,  en runda runt sköndal i solsken och några plusgrader. Långisar, mössa och vantar behövs. Det är inte varmt att lågpuls lunka.



5,3 km
137 bpm
7:40 pace

Eftersom det inte har sprungits en meter i helgen då annat har fått prioritet så fick det bli en lite längre tur idag. Tanken var att magelungen i vanlig ordning skulle sätta fart på mina livsandar. Tyvärr ville det inte riktigt runners high infinna sig idag. Kanske var stressen kvar i kroppen efter en körig helg eller så var helt enkelt energinivåerna för låga i kroppen. Frukosten räckte inte. Var galet hungrig på slutet, och satte i mig två gainomax,  bananer och nötter vid hemkomst. Märkligt, hade ändå grundat men havregröt innan jag gav mig iväg.

Telletubbieland ligger i ågesta där jag tog ett besök på golfbanan, sprang lite hit och dit över kullarna där och därmed har jag gjort premiär på en golfbana.

.

Hela rundan för dagen mätte nästan 11 km som averkades med 135 bpm i snitt. 7,23 pace över stockar och sten.


Husen runt magelungen växer som svampar, här är ett exempel


Där det tidigare såg ut ungefär så här


Det är väl tidens tecken antar jag. Ut med det gamla in med det nya. Men det är klart, den här utsikten från sovrummet är fin. Så visst förstår jag att det byggs, men ändå....

Morgontur som förde mig upp till en av högdalstopparna. Mycket besvärligt att hålla pulsen där jag ville ha den med sådan stigning. Närmast bergsklättring på lerig stig, respekt till masse som kör sina backpass här. Efter att ha beskådat utsikten följde jag rodelbanan ner och sedan hemmåt. Nedan syns den forma rodelbanans sträckning. Nu skall det bli nya tag här och en skejtpark skall byggas, månne nya reliker om 20 år eller så...


Relativt kort pass men ändå skönt. Hade hoppats att det skulle lägga grunden till en härlig dag med familjen, men istället blev det en dag i kaos med familjen. Jag misstänker att tidsomställningen till vintertid ställde till det med mat och sovklockan för alla, grinigt värre, hela dagen...Att vi sockershockade barnen (och oss själva) kanske inte hjälpte med humöret heller. En namnsdag är ändå en namsdag och det skall firas i vår familj, kanske kan man få igenom russion och runekaka till nästa gång ? ;-)

4,5 km
35 min
133 bpm

Snabbt som sjutton äta gröt, kasta på sig löparkläder, bära trilskande unge och förklara att Bamse minsann tycker om att klä på sig och sätta på sig sin blå luva. Sedan en km promenad i duggregn med nu glada barn och sedan, tyst, lugnt och ensamt.

 Drar in höstluften, den klara, kalla. Trippar iväg i maklig takt mellan gulrödgröna träd, lämnar asfalt och bilar. Fortsätter sakta fram mot drevvikens stålblå vatten, mot högar av löv och gråsparvar som verkar vilja följa med på turen. Efter några kilometer känner jag mig hög på livet. Känner  vibrationer av luft mot huden och glädjepirrningar i benen. Pulsen håller sig där den ska, under 145 och jag behöver inte gå, jag trippar, lätt lätt och måste tvinga mig själv att vända tillbaka och inte fortsätta vidare, iväg. Tar en lite ny väg tillbaka, då ser jag japanska lyktor vippa i vinden, släckta men ändå med något slags meddelande om frid och lycka. Någon har lokal lyktfestival och nu känner jag mig som om jag är med i en feelgood movie då lyktorna dansar och fåglarna äter ur min hand och hela livet är självklart underbart.



Sträcka 7,6
Puls 137

Trippar på lätta ben till Högdalens simhall. Är lite osäker på om jag skall hinna dit till dess Fru och barn kommer, så det blir ganska kort men långsamt nog och jag behövde inte gå såååå många gånger ändå. Det kommer att kännas som en seger när jag kan jogga (lunka) hela passen utan att pulsen passerar maffegräns på 145 och klockan börjar hojta. Alla dagar behöver inte vara skog, vatten och solsken. Vissa dagar är grå, asfalt och betong. Det här huset i Högdalen är ju ändå ganska skoj på ett betongmässigt sätt. Det som inte framgår på bilden är att balkongerna på huset längst till vänster matchar.



Nästa gång tar jag en något längre tur runt nedre halvan på magelungen innan jag svänger upp mot betongen i Högdalen, det kan nog bli en bra tur.



Tid 37 min
puls 139

Hur gör man med gubblunkandet idag då ? Planen var att lunka en längre sväng. Just nu sågas dock oljepannan från 1964  i smådelar och en ny skinande värmemojäng sätts in. Nu blir det ju ett litet glapp när inget varmvatten finns att tillgå. Visst kan man tvätta sig i kallt vatten men jag tvekar, är jag en fegis eller ?

En kort och mycket lugn morgonjogg med min älskade.  Jag lyckades i och för sig koncentrera mig mer på pulsklockan än på sällskapet. Hur är man funtad, egentligen ?

27 min 123 bpm

Lyckades ta mig ut genom ösregnet och snålblåsten.....

Eh skojar bara ...Solen sken från klarblå himmel och efter att ha satt langat in lite ved i pannan (jo jag eldar med ved nuförtiden) maffade jag iväg. Försökte omedelbart att ta det suuuuuuperlungt men inte hjälpte det. Klockrackarn pep ilsket redan efter någon kilometer och hojtade om "hög"puls. Gick konsekvent uppför alla backar men fick ändå promenera även mellan backarna. Tog svängen runt Magelungen, ska inte tjata om himmel, vatten och sånt. Istället några andra noteringar. Lyxhusen ploppar upp som kantareller i svampskogen, fritidshusens dagar är räknade. Rackarns vilka kåkar. Vita raka linjer, svepande trädgårdar, magelungens vatten framför och tallskogen bakom. Avundsjuk, näh inte då.

Några kilometer senare, ett risigt hus i skogskanten. Några rostiga husbilar, några andra bilskrällen utanför,  Opel, Ford och Volvo, rostiga och halvt skrotfärdiga och en HUMMER, men va i hela ?  Jag har hälsat på husägaren vid några tillfällen och kategoriserat honom som oberoende levnadskonstnär, typ. Åsså står det en HUMMER på hans tomt. En bil


eller ska jag säga ett monster till bil som kostar en miljon eller så. Ur led är tiden, jag pensionärsgår/springer och skakar mitt huvud. Pratar jobb i telefon till mitt eget lilla radhus som väntar med vedeldat varmvatten och lunch. I garaget står Toyotan och skvallrar om en svensson i folkhemmet.

8,1 km 139 i medelpuls, 151 i maxpuls. Tid ?, en evighet.

Motivationen är som alla fattat inte på topp. Tänker att kroppen är för klen för att hålla på med sånt här. Tycker att livet är trist. Tänker att man är slut. Orkar inte blogga riktigt, orkar inte jogga och absolut inte springa.

Nog !

Tar lärdom av Benet och andra kloka, ta det lugnt, ta det varligt. Låt kroppen bestämma, är den svag så låt det vara det. Tar den stryk lätt, nå då så låt den lufta sig i långsam takt. Traska, trippa, tassa eller gör det som passar kroppen just nu.

Maffe får det bli, hela vintern. Nog, som sagt.

Recap då, den 22:a vanligt lufs i spåret. 4,7 km 153 bpm i snitt. Sedan en kortis även i fredags, den 3:e 4,71 km (igen?) en helt annan tur men med mycket gång för att klara maxpulsen på ca 145, snittet hamnade då på 132 bpm. Helt sjukt hur långsamt det måste gå för att jag ska klara min gräns (180-38=142) Börjar tro att jag är hjärtsjuk.. hmm. Nå så får det vara, hädanefter Maffe, därmed basta. Helst långt och alltid, långsamt.

Det blir ju gott om tid att titta på naturen, det är ju bra, meeeh gud så patetiskt... Varför inte ta fram stavarna också och ansluta mig till alla de andra pensionärerna när jag ändå håller på...

Hej, det är jag.

Den arme saten. Tråkmannen, träningssmitaren.

Jo det är sant, benhinnor, sjukdomar och annat elände har följt mig i sommar. Altan har byggts, släktingar har träffats, bilen har gått varm.

Löpningen däremot har varit nära noll. Jo jag har sprungit något litet men nej jag har inte sprungit mycket och nej jag har inte sprungit långt.

 Idag har jag i alla fall vaknat till en aning, struntade i den psykosomatiska förkylningen, sket i den lömska känslan av att inte hinna (måste jobba, hej och hå) och sprang. Lite, långsamt och skönt. Försökte hålla pulsen under 160 vilket innebar med nuvarande kondis mycket låg fart.

4,3 km 25:33 Medelpuls 153

Magelungen var kvar, träden och dofterna likaså. Nästan som vanligt alltså....

Måste berätta om en annan tur som jag hade i somras. Vi bodde på Vandrarhem i blekinge skärgård, närmare bestämt ASPÖ. Helt plötslig fick jag för mig att kuta en sväng, otränad men glad sprang jag iväg genom den täta bokskogen och sedan ner mot Drottningskärs Kastell (försvarsanläggning i 300 år)


Ön och svängen


Kastellet.

Avsikten var sedan att kuta hem över igen så snabbt som möjligt men jag sprang fel (trots GPS) och vips blev det en runda runt hela ön. Svängen gick förbi kyrkan och Gäraviken.


 Makalöst vackert, vatten överallt , höjder med utsikt och skogar med sus. Perfekt för mig med andra ord. Trots det ingen vidare fart på löpningen efter det, märkligt....

Svängen blev 8:55 km, 5:36 i snitt ingen puls (glömde pulsbandet hemma i Stockholm), säkert hög...

Upp före tuppen i lördags morse, elljusspåret ett varv före frukost. Kändes härligt, trots bjudmiddag med öl, vin och frozen marguerita dagen innan. Ett lugnt och skönt pass med morgonens ljumma solstrålar silandes ner genom lövtaket. Efter avslutat förvärd 25 minuter senare, dusch och sedan, ack så förbjudet, krypa ner i sängen igen, rysningar. Upp med hela familjen någon timme senare och lugn och skön frukost då stora tjejen var utlokaliserad för natten och lilla killen beslutade sig för sin första sovmorgon någonsin.

Den kom smygande som en ond ande, lurade på mig, passade på när jag kände mig glad och stark, full av tillförsikt,
Som en ond dröm som alltid kommer åter, som en kall vind när badbrallan just tagits på, som vurpan på cykeln när man just lärt sig cykla. Min löparnemesis

Idag är det måndag, Klassfesten för stora tjejen har gjort lilla killen sockerspeedad och övertrött. Här sitter jag på en kudde utanför sovrummet. Skriver, sörjer och tycker synd om mig och om honom. Hör koltrasten sjunga ut sin glädje, ungdomarna spela fotboll i den ljumma sommarkvällen. Här sitter jag och knappar. Vill inte knappa, vill klappra mina ystra hovar mot vattnets blänk och ut i skogens sus.

Tillsamans med familjen satte jag i mig grillad kyckling med ris och guaccamole, toppade med jordgubbar, glass och grädde. Någon timme senare stod han där, sportgrannen, och tyckte att vi skulle sticka iväg på en tur.

Jag tog på mig mina prylar och vi lunkade iväg. Jag guidade runt magelungen, i stort sett samma tur som senast. Underbart väder, trevligt sällskap och rejält med mat i magen. Vi sölade oss runt. Förvånande nog ligger pulsen relativt högt 150 i snitt trots den låga farten (maten i magen ?) .

En härlig kväll var det och turen blev skapliga 7 km. Det var en skön avslutning på veckan och jag ser redan fram emot nästa tur då tror jag det blir elljusspåret, kanske redan idag. Sedan är det dags att hitta lite nya och inspirerande ställen där skorna kan få fäste och skogens skönhet kan få tala fritt. Känns som jag är på G igen. Härligt !!

Måste också nämna alla hjältar som sprang Stockholm Marathon i helgen. Grattis till er alla !! Så imponerad !