slimslender

Tar det lugnt med träningen nu. Halsen krånglar lite och jag har en miljon saker att göra. Träningen få vänta lite, kanske kanske en tur till helgen om det halsonda ger med sig. Vill inte gärna springa med ont i halsen. Just nu lite av "on hold" både på träning och bloggning. Jag återkommer inom kort....

Tiden rinner iväg och jag kände att jag måste ut en sväng idag. Passade på på morgonen direkt efter frukost eftersom jag stannar hemma och jobbar idag.

Morgonen är fin, en lät rodnad på himlen och ett svagt sken letade sig ner mellan molnen. Hög och skön luft och det blir magelungen igen, denna gång runt fagersjöhållet.



Startar i senvanligt kryptempo och har som enda vy pulsen som visar mig att maffe är nöjd. Tar mig ner till magelungen och sedan runt förbi höghusen i Fagersjö, in på "gula leden" och där i vattnet ligger dom. 15 svanar, tyvärr för långt borta för att fastna på bild. Jag tar av in i skogen och följer viken över berg och spänger (flera spångar, heter det så?)  Det är gott om vatten i skogen och helt plötsligt förvandlar sig en spång till en flytbrygga och jag stannar till och undrar om jag vågar. Jag tar språnget och slurp så försvinner fötterna och jag blir rejält blöt, jag hojtar till men fortsätter lite kanande över spången över till fast mark. Skrattande fortsätter så turen med kluckande dojjor in i skogen sus.



Vid bro passeringen vid farstanäset kommer en av svanarna flygande i majestät precis över skallen på mig och jag hör svanen skria och vingarnas slag, så häftigt på så nära håll. Skorna kluckar vidare ända hem där jag får kasta mig över datorn för att hinna med dagens kneg. Tack naturen för idag. Det var häääärligt.

Sträcka 9.2
Puls 134
pace 7.34

Det börjar bli svårt att hitta på något att skriva om dessa maffepass, som är sådär vanliga, men ändå helt ok.

Igår, Fredag,  en runda runt sköndal i solsken och några plusgrader. Långisar, mössa och vantar behövs. Det är inte varmt att lågpuls lunka.



5,3 km
137 bpm
7:40 pace

Eftersom det inte har sprungits en meter i helgen då annat har fått prioritet så fick det bli en lite längre tur idag. Tanken var att magelungen i vanlig ordning skulle sätta fart på mina livsandar. Tyvärr ville det inte riktigt runners high infinna sig idag. Kanske var stressen kvar i kroppen efter en körig helg eller så var helt enkelt energinivåerna för låga i kroppen. Frukosten räckte inte. Var galet hungrig på slutet, och satte i mig två gainomax,  bananer och nötter vid hemkomst. Märkligt, hade ändå grundat men havregröt innan jag gav mig iväg.

Telletubbieland ligger i ågesta där jag tog ett besök på golfbanan, sprang lite hit och dit över kullarna där och därmed har jag gjort premiär på en golfbana.

.

Hela rundan för dagen mätte nästan 11 km som averkades med 135 bpm i snitt. 7,23 pace över stockar och sten.


Husen runt magelungen växer som svampar, här är ett exempel


Där det tidigare såg ut ungefär så här


Det är väl tidens tecken antar jag. Ut med det gamla in med det nya. Men det är klart, den här utsikten från sovrummet är fin. Så visst förstår jag att det byggs, men ändå....

Morgontur som förde mig upp till en av högdalstopparna. Mycket besvärligt att hålla pulsen där jag ville ha den med sådan stigning. Närmast bergsklättring på lerig stig, respekt till masse som kör sina backpass här. Efter att ha beskådat utsikten följde jag rodelbanan ner och sedan hemmåt. Nedan syns den forma rodelbanans sträckning. Nu skall det bli nya tag här och en skejtpark skall byggas, månne nya reliker om 20 år eller så...


Relativt kort pass men ändå skönt. Hade hoppats att det skulle lägga grunden till en härlig dag med familjen, men istället blev det en dag i kaos med familjen. Jag misstänker att tidsomställningen till vintertid ställde till det med mat och sovklockan för alla, grinigt värre, hela dagen...Att vi sockershockade barnen (och oss själva) kanske inte hjälpte med humöret heller. En namnsdag är ändå en namsdag och det skall firas i vår familj, kanske kan man få igenom russion och runekaka till nästa gång ? ;-)

4,5 km
35 min
133 bpm

Snabbt som sjutton äta gröt, kasta på sig löparkläder, bära trilskande unge och förklara att Bamse minsann tycker om att klä på sig och sätta på sig sin blå luva. Sedan en km promenad i duggregn med nu glada barn och sedan, tyst, lugnt och ensamt.

 Drar in höstluften, den klara, kalla. Trippar iväg i maklig takt mellan gulrödgröna träd, lämnar asfalt och bilar. Fortsätter sakta fram mot drevvikens stålblå vatten, mot högar av löv och gråsparvar som verkar vilja följa med på turen. Efter några kilometer känner jag mig hög på livet. Känner  vibrationer av luft mot huden och glädjepirrningar i benen. Pulsen håller sig där den ska, under 145 och jag behöver inte gå, jag trippar, lätt lätt och måste tvinga mig själv att vända tillbaka och inte fortsätta vidare, iväg. Tar en lite ny väg tillbaka, då ser jag japanska lyktor vippa i vinden, släckta men ändå med något slags meddelande om frid och lycka. Någon har lokal lyktfestival och nu känner jag mig som om jag är med i en feelgood movie då lyktorna dansar och fåglarna äter ur min hand och hela livet är självklart underbart.



Sträcka 7,6
Puls 137

Trippar på lätta ben till Högdalens simhall. Är lite osäker på om jag skall hinna dit till dess Fru och barn kommer, så det blir ganska kort men långsamt nog och jag behövde inte gå såååå många gånger ändå. Det kommer att kännas som en seger när jag kan jogga (lunka) hela passen utan att pulsen passerar maffegräns på 145 och klockan börjar hojta. Alla dagar behöver inte vara skog, vatten och solsken. Vissa dagar är grå, asfalt och betong. Det här huset i Högdalen är ju ändå ganska skoj på ett betongmässigt sätt. Det som inte framgår på bilden är att balkongerna på huset längst till vänster matchar.



Nästa gång tar jag en något längre tur runt nedre halvan på magelungen innan jag svänger upp mot betongen i Högdalen, det kan nog bli en bra tur.



Tid 37 min
puls 139

En kort och mycket lugn morgonjogg med min älskade.  Jag lyckades i och för sig koncentrera mig mer på pulsklockan än på sällskapet. Hur är man funtad, egentligen ?

27 min 123 bpm

Lyckades ta mig ut genom ösregnet och snålblåsten.....

Eh skojar bara ...Solen sken från klarblå himmel och efter att ha satt langat in lite ved i pannan (jo jag eldar med ved nuförtiden) maffade jag iväg. Försökte omedelbart att ta det suuuuuuperlungt men inte hjälpte det. Klockrackarn pep ilsket redan efter någon kilometer och hojtade om "hög"puls. Gick konsekvent uppför alla backar men fick ändå promenera även mellan backarna. Tog svängen runt Magelungen, ska inte tjata om himmel, vatten och sånt. Istället några andra noteringar. Lyxhusen ploppar upp som kantareller i svampskogen, fritidshusens dagar är räknade. Rackarns vilka kåkar. Vita raka linjer, svepande trädgårdar, magelungens vatten framför och tallskogen bakom. Avundsjuk, näh inte då.

Några kilometer senare, ett risigt hus i skogskanten. Några rostiga husbilar, några andra bilskrällen utanför,  Opel, Ford och Volvo, rostiga och halvt skrotfärdiga och en HUMMER, men va i hela ?  Jag har hälsat på husägaren vid några tillfällen och kategoriserat honom som oberoende levnadskonstnär, typ. Åsså står det en HUMMER på hans tomt. En bil


eller ska jag säga ett monster till bil som kostar en miljon eller så. Ur led är tiden, jag pensionärsgår/springer och skakar mitt huvud. Pratar jobb i telefon till mitt eget lilla radhus som väntar med vedeldat varmvatten och lunch. I garaget står Toyotan och skvallrar om en svensson i folkhemmet.

8,1 km 139 i medelpuls, 151 i maxpuls. Tid ?, en evighet.

Motivationen är som alla fattat inte på topp. Tänker att kroppen är för klen för att hålla på med sånt här. Tycker att livet är trist. Tänker att man är slut. Orkar inte blogga riktigt, orkar inte jogga och absolut inte springa.

Nog !

Tar lärdom av Benet och andra kloka, ta det lugnt, ta det varligt. Låt kroppen bestämma, är den svag så låt det vara det. Tar den stryk lätt, nå då så låt den lufta sig i långsam takt. Traska, trippa, tassa eller gör det som passar kroppen just nu.

Maffe får det bli, hela vintern. Nog, som sagt.

Recap då, den 22:a vanligt lufs i spåret. 4,7 km 153 bpm i snitt. Sedan en kortis även i fredags, den 3:e 4,71 km (igen?) en helt annan tur men med mycket gång för att klara maxpulsen på ca 145, snittet hamnade då på 132 bpm. Helt sjukt hur långsamt det måste gå för att jag ska klara min gräns (180-38=142) Börjar tro att jag är hjärtsjuk.. hmm. Nå så får det vara, hädanefter Maffe, därmed basta. Helst långt och alltid, långsamt.

Det blir ju gott om tid att titta på naturen, det är ju bra, meeeh gud så patetiskt... Varför inte ta fram stavarna också och ansluta mig till alla de andra pensionärerna när jag ändå håller på...

Hej, det är jag.

Den arme saten. Tråkmannen, träningssmitaren.

Jo det är sant, benhinnor, sjukdomar och annat elände har följt mig i sommar. Altan har byggts, släktingar har träffats, bilen har gått varm.

Löpningen däremot har varit nära noll. Jo jag har sprungit något litet men nej jag har inte sprungit mycket och nej jag har inte sprungit långt.

 Idag har jag i alla fall vaknat till en aning, struntade i den psykosomatiska förkylningen, sket i den lömska känslan av att inte hinna (måste jobba, hej och hå) och sprang. Lite, långsamt och skönt. Försökte hålla pulsen under 160 vilket innebar med nuvarande kondis mycket låg fart.

4,3 km 25:33 Medelpuls 153

Magelungen var kvar, träden och dofterna likaså. Nästan som vanligt alltså....

Måste berätta om en annan tur som jag hade i somras. Vi bodde på Vandrarhem i blekinge skärgård, närmare bestämt ASPÖ. Helt plötslig fick jag för mig att kuta en sväng, otränad men glad sprang jag iväg genom den täta bokskogen och sedan ner mot Drottningskärs Kastell (försvarsanläggning i 300 år)


Ön och svängen


Kastellet.

Avsikten var sedan att kuta hem över igen så snabbt som möjligt men jag sprang fel (trots GPS) och vips blev det en runda runt hela ön. Svängen gick förbi kyrkan och Gäraviken.


 Makalöst vackert, vatten överallt , höjder med utsikt och skogar med sus. Perfekt för mig med andra ord. Trots det ingen vidare fart på löpningen efter det, märkligt....

Svängen blev 8:55 km, 5:36 i snitt ingen puls (glömde pulsbandet hemma i Stockholm), säkert hög...

Tillsamans med familjen satte jag i mig grillad kyckling med ris och guaccamole, toppade med jordgubbar, glass och grädde. Någon timme senare stod han där, sportgrannen, och tyckte att vi skulle sticka iväg på en tur.

Jag tog på mig mina prylar och vi lunkade iväg. Jag guidade runt magelungen, i stort sett samma tur som senast. Underbart väder, trevligt sällskap och rejält med mat i magen. Vi sölade oss runt. Förvånande nog ligger pulsen relativt högt 150 i snitt trots den låga farten (maten i magen ?) .

En härlig kväll var det och turen blev skapliga 7 km. Det var en skön avslutning på veckan och jag ser redan fram emot nästa tur då tror jag det blir elljusspåret, kanske redan idag. Sedan är det dags att hitta lite nya och inspirerande ställen där skorna kan få fäste och skogens skönhet kan få tala fritt. Känns som jag är på G igen. Härligt !!

Måste också nämna alla hjältar som sprang Stockholm Marathon i helgen. Grattis till er alla !! Så imponerad !

Efter morgongröt och dagis/skol lämning satte jag av mot sjön Magelungen. Tanken var ett kort pass (3-4 km) med lite vattenutsikt, men skorna, de nya silverblänkande, vill annat. Skorna ville runt magelungen och det var bara att hänga med. Solen sken och trots att klockan var runt 8 när jag satte av var det rejält varmt, kring 20 grader redan då. Min lilla vattenflaska hjälpte dock en hel del. Totalt 6.92 km på 36.10. 5.14 i snitt otroligt bra med tanke på den lilla träningsmängden.

Sporttracks får sträckan till 7.05 km vilken inte stämmer med vad som står på klockan... Funbeat däremot får samma siffror som klockan i kalendersammanställningen däremot visar funbeat kartan 7.04 km . Jag fattar noll. Inte för att det är något skitviktigt men ändå....

Pulsen relativt hög, 159 i snitt och 183 som max. Kände mig dock inte sliten förrän sista backen hemmåt. Skönt att komma hem och käka lite. Lite mail som väntar på datorn och lite jobb som måste göras innnan helgen kan startas igång. Ingen smärta någonstans bara lite skönt pirr i lår och vader, som det skall vara.

Jag redo att tillbe mina nya hednagudar. NB 768.

Kämpade mig upp ur sängen, baxade ner skorna i mina numera mistänkt slitna New Balance. Kortärmat och kortbyxat naturligtvis. Sedan iväg. Flarra i handen trots den korta sträckan. Baxade den tunna kroppen runt spåret 4,6 km med en snitttid på 5:31. 153 medelpuls. Mer data här

Kändes jobbigare än vad siffrorna säger, men jag känner ändå en liten, liten löparglöd långt därinne någonstans.

Kanske ett besök på Löplabbet och ett par nya skor kan vara bränslet som får glöden att ta sig..

Sitter här och funderar på vad jag ska skriva. Skäms att jag inte har varit här och skrivit på sååå länge. Flåt alla, ber om ursäkt fär att jag inte ens orkat gå in och säga att det behövdes ett uppehåll. Att bloggen blev en belastning istället för en glädje. Att jag behövde en paus. Har haft en lång paus även från löpningen men har nu dragit igång igen så smått. Har helt tappat lusten och orken.

Det började med att jag insåg att jag inte kunde lägga den tid som jag ville på träningen, hur gärna jag än vill. Efersom jag inte kan göra något i "lagom" mängd så betydde det att sugen tappades och att jag la av helt. Hur moget är det....

Nåväl. ett par pass har det blivit under maj månad. Men nedgången är förfärande:


Till helgen blir det förhoppningsvis ett pass med en granne, kan behövas lite draghjälp just nu...

Tack alla och förlåt att jag inte orkat skriva, har konsekvent undvikit alla bloggar hela månaden. Återkommer snart med nördiga kommentarer i gammal fin stil, förhoppningsvis även med trails i motljus. Eljusspår i morgonsol och Drevvikens glitter i skymningen.

De sista passen har jag känt en stum smärta i skenbenen framförallt i början av passen. Därför har jag tagit det lite lungt den här veckan och inte sprungit sedan i söndags. Idag skulle jag i alla fall ta ett lugnt, lugnt joggpass på Fagersjöspåret. Planen var att mjukt underlag skulle hjälpa mina ömmande ben.

Lämnade av stora tjejen på skolan, fick faktiskt en kram, och trippade försiktigt iväg. Varje steg ömmade och jag försökte sätta ner fötterna försiktigt, försiktigt. Masade mig segt uppför backarna mot spåret. Tidigare har smärtan alltid släppt efter någon km så icke idag. Den satt i, för att jag tog det lugnt ? Blev benen aldrig varma ?? Nu så här efter hemkomst är jag lite orolig och vet inte hur jag ska göra. Vila mer eller köra på ? Ta en paus från löpningen och cykla som benet eller ?

Den som lever får se, vilar imorgon och tar nytt beslut om träning på fredag.

Dagens föga spännande siffror:
5:15 km
33:04
6,25 snitt
137 snitt
158 Max

Alla två som hade nått att säga om Funbeat tyckte att det är bättre med separat blogg. Jag håller med....Försöket nedlagt, blir kvar här, i tryggheten och värmen.

Det roliga med att blogga är ju era kommentarer, tack för dem. Älskar verkligen att läsa alla härliga bloggar. Tack allihop för att ni delar med er av alla verdermödor i liv och träning. Verklig inspiration !

Idag gick rundan mot Magelungen men med twist. Sprang som vanligt raka vägen till militärbron men sprang sedan rakt uppför "berget" på Farstanäset. Liten stig uppför, uppför och jag knatar på i duggregenet. Känner mig stark och km tiderna håller sig på ok nivå. Irrar lite och hamnar i nåns trägård efter en liten sejor ut på Badudden (?) , stigen slutar helt tvärt in någons hammock. Gamla stigar och nybyggda hus. Jag fick klättra uppför en bergsknalle för att komma därifrån utan att passera husets altför närgånget. Km tiden gick naturligtvis upp en del av detta men inte så farligt (5:36). Fortsatte hemåt utan större dramatik och klockade in 8,8 km på 48:28 med en medelpuls på 156. 5:29 i medeltempo. Nöjd pustade jag ut med jordnötssmör och banansmörgås och vatten. Försökte ta igen en del av de 662 kalorier som jag spenderat. Min magra lekamen behöver kalorier en masse. Lammstek lite senare hjälpte också till ;-)

Snabb runda på elljusspåret på lunchen. Inget kul, mulet och trist. Tänkte från början köra två varv men det var för trist idag. Dessutom var pulsbandet kvar hemma. Avslutade med lite styrketräning.

• Sit ups rak mage, 2x15st Sit ups sned mage, 2x10st höger, 2x10 vänster.
• Kör växelvis Ryggresning, 2x10st Armhävningar, 3x10st (ok på knä)
• Stillastående "snabb armpendeling 2x20 sek (som du springer med armarna, fast "max". Avslappnade axlar) Tåhävningar, gärna på "trappavsats" 2x5st höger ben
• Tåhävningar, gärna på "trappavsats" 2x5st vänster ben
• Utfallsteg, 2x8 steg.
• Stretch.

Flaska i handen = Inget strul

4,7 km med ett km snitt på 5:08

Söndag 15:11

Jädrans flaskor att krångla, jag sliter och drar, får upp en flaska, försöker att inte tappa rytmen och samtidigt få in nått i munnen. Jag svär och tänker att det är sjutton att vara nybörjare. Kan inte ens dricka och springa samtidigt, tur att inte de andra löparvana bloggisarna (bloggarna ?, bloggers på eng) ser.

Jag undrar vad som fick mig att testa vätskebälte just idag ? Dessutom enivsas jag med mitt gamla Intersports vätskebälte med tre stora flarror, skit också, har aldrig fungerat bra. Åker upp i midjan och klämmer över magen, eller om jag drar ner den så studsar den omkring över höfterna, hamnar bakofram. Sedan kommer jag på att det var just passformen som jag ville testa och nu vet jag.

Intersports vätskebälte suger..

Läste i RW att trailrunners i USA har flaska i handen och springer, det kanske kan vara nått. Glömmer nästan bort att det är vackert utmed drevviken under allt strul men jag får hysat ordning på bältet till slut (i midjan). Jag fortsätter lite längre än vanligt bort mot Flatens naturreservat. det blir nästan bedövande vackert, vill bara fortsätta längs grusvägar och hagar.

Tittar på klockan, jädrans måste hem igen, lovade frun att vara borta max en timme, får vända och springa samma väg tillbaka.

Får upp farten på tillbakavägen. 7:e kilometern på 5:04, 8:e på 5:06, 9:e 4:53 och sedan sista backen hem. Flämtar vid postlådan, där en granne försöker konversera.

- Jobbigt va ?
- Neh,rå, uh, ingen-he-hu-fahara
- Sprungit långt ?
- Såhåhå-dähhhr(snorar och spottar och försöker le samtidigt)

Nöjd med min insats kan jag snacka löparklocka med grannen som beställt en GF305:a och är nyfiken. Stretchar hjälpligt och byter sedan av med barnen. Steker hamburgare på kolgrill. Funderar på om man skulle kunna runda Flatensjön nästa gång, hur långt blir det, 18-20 km ? hmmm, sugen...



Sträcka: 9,4 km
Tid: 50:32
Tempo: 5:21
Puls: 155

Dottern rider eller rättare sagt går på ridlekis, man får bekanta sig med hästar och rykta, mocka osv. Lite får man också rida, ett slags förberedelse på ridskolan senare. Ridskolan ligger på söderorts Djurgården (enl stockholm stad ;-) Farstanäset. Dvs det område där jag kutar omkring ganska ofta.


Så idag erbjöds tid för jogging under tiden hon var på ridskolan. Jag nappade och stack iväg helt oplanerat på stigarna och vägarna kring ridskolan. Kutade in i ett skogsparti i mellansjö där jag försökte hitta någon bra stig att springa på men irrade bara omkring i skogen en stund. Riktigt oländig terräng och blöta kärr gjorde tiden långsam men det var ändå härligt. Inspirerande med skogslöpning. Ska försöka planera lite "trailrunning" framöver, jag tycker det är härligt, även om det går långsamt. Fart är inte allt.



5,8 km på 35,19. Hoppsa steg med dotten tillbaka till bilen på andra sidan magelungen medans
vi såg solen gå ner. Vardagen är inte så dum alla dar...