slimslender

I söndags kom vi hem från en härlig vecka i Ramundberget, härjedalen. Snön trillade ner varje dag så solen fick vi inte se alls (nästan). Jag kände på pisterna med telisskidor och den härliga glesa skogen med bräda. Härligt, härligt. TIll och med telisarna börjar kännas ok nu och snart hoppas jag att jag kan känna på skogen även med dem. I och K i snö på bilderna nedan.
  
Barnen trivdes, A (7 år)i skidskola och backar. I (2 år) i Lillramis lekstuga med bilar och annat kul. Fick använda all övertalning för att få ut honom i backarna något alls. Vi testade i alla fall både skidor och snowracer. A var likadan i samma ålder så det blir nog skidåkare av honom också. R (35 nånting) var mycket intresserad av mitt nya fritidsintresse, löpningen, eller ska vi säga jogging, som det är mest just nu. Han är hugande spekulant på en GF305:a som kanske kan få fart även på honom. Eller vad säger du R ?

I alla fall avverkades idag 6.10 km på 35:30 vilket ger 5:49 i snitt. Känslan var tung och seg och jag försökte verkligen hålla nere pulsen, men som vanligt steppade den upp. Till 173 som mest i uppförsbackarna hemmåt. Jag känner mig i alla fall inte så sliten efteråt så såååå farligt var det inte. Ingen kamera med idag men det var vackert. Snön hade just fallit som lapphandskar och grenarna var tunga av vitt fluff. Änder simmade och pensionärer stavgick. Allt i sin ordning altså. Endast havregröten från frukosten ställde till det och ville inte spela med. Det brukar alltid vara tungt att springa tätt inpå frukost. Jag trodde ju att jag skulle lämna barn idag men så icke, så den planerade grötsmältningstiden på dagis uteblev.

Nu till nörderiet: Först rundan


Lite splits


Som synes fortfarande hög puls trots lågt tempo och kort sträcka. Illa. Får skärpa mig och komma ut oftare OCH spinga lungt...

Nu snöar det igen och jobbet väntar, det plingar frenetiskt i inkorgen när jag skriver detta. Hepp vidare och iväg.