Förmiddagslöpning 6 feb
En svan låg ensam och grå i det stålblå vattnet. Svanen kollade in när jag jobbade mig uppför höjderna mellan fritidshusen. När 305an signalerade 3 km började jag vända hemmåt och sprang igenom industriområdet på Edsvallabacken och nästlade mig genom höghusen i farsta och hem. Nästan hemma sprang jag på några bekanta och stannade klockan för att gulla bebis och snacka lite. Fick lite beröm för att jag ger mig ut och springer i rusket och naturligtvis blir jag lite stolt. Det känns ju faktiskt inte ens jobbigt längre.
Promenerade sista meterna hem och sätter mig och jobbar igen efter en snabb dush.
6,32 km på 32:49. 5,12 i snitt.tempo
Snittpuls 155
Maxpuls 178
Man blir ju sååå sugen på att komma ut i "rusket" för att känna sig duktig igen. Du beskrev det så gott så att man blir rent sjuk av abstinens. "Det känns ju faktiskt inte ens jobbigt längre". Visst är det en häftig känsla?
Ja det är det. Fortfarande har jag dock inte sprungit längre en drygt 9 km. Jag måste få till några långpass och lite intervaller för att jag ska känna mig trygg inför LL. Men jag skyndar långsamt.
Skynda långsamt är en riktigt bra inställning. Då slipper man förhoppningsvis en massa onödiga skador.
Nej bara nödvändiga skador vill vi ha ;-) skämt åsido, dina skadebesvär vill jag inte uppleva, tack för att du delar med dig så vi kan lära. Tycker du är strong med simningen, jag är ett hopplöst fall, tar mig fram men inte mer.
